åklaga
Jump to navigation
Jump to search
Swedish[edit]
Etymology[edit]
Verb[edit]
åklaga (present åklagar, preterite åklagade, supine åklagat, imperative åklaga)
- to prosecute
Conjugation[edit]
Conjugation of åklaga (weak)
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | åklaga | åklagas | ||
Supine | åklagat | åklagats | ||
Imperative | åklaga | — | ||
Imper. plural1 | åklagen | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | åklagar | åklagade | åklagas | åklagades |
Ind. plural1 | åklaga | åklagade | åklagas | åklagades |
Subjunctive2 | åklage | åklagade | åklages | åklagades |
Participles | ||||
Present participle | åklagande | |||
Past participle | åklagad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |
Related terms[edit]
See also[edit]
Further reading[edit]
- åklaga in Svensk ordbok.