förfärdiga
Jump to navigation
Jump to search
Swedish[edit]
Etymology[edit]
Superficially equivalent to för- + färdig + -a, from either Middle Low German vorverdigen or German verfertigen. Cognate of Danish forfærdige.
Verb[edit]
förfärdiga (present förfärdigar, preterite förfärdigade, supine förfärdigat, imperative förfärdiga)
Conjugation[edit]
Conjugation of förfärdiga (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | förfärdiga | förfärdigas | ||
| Supine | förfärdigat | förfärdigats | ||
| Imperative | förfärdiga | — | ||
| Imper. plural1 | förfärdigen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | förfärdigar | förfärdigade | förfärdigas | förfärdigades |
| Ind. plural1 | förfärdiga | förfärdigade | förfärdigas | förfärdigades |
| Subjunctive2 | förfärdige | förfärdigade | förfärdiges | förfärdigades |
| Participles | ||||
| Present participle | förfärdigande | |||
| Past participle | förfärdigad | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||