författa
Jump to navigation
Jump to search
Swedish[edit]
Etymology[edit]
From Middle Low German vorvaten (“to compose, write”), equivalent to för- + fatta.[1] Cognate with Danish forfatte, Norwegian Bokmål forfatte, Norwegian Nynorsk forfatte, forfatta and German verfassen.
Verb[edit]
författa (present författar, preterite författade, supine författat, imperative författa)
Declension[edit]
Conjugation of författa (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | författa | författas | ||
| Supine | författat | författats | ||
| Imperative | författa | — | ||
| Imper. plural1 | författen | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | författar | författade | författas | författades |
| Ind. plural1 | författa | författade | författas | författades |
| Subjunctive2 | författe | författade | författes | författades |
| Participles | ||||
| Present participle | författande | |||
| Past participle | författad | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||