förflytta

See also: forflytta

Swedish[edit]

för- +‎ flytta (“move”)

förflytta (present förflyttar, preterite förflyttade, supine förflyttat, imperative förflytta)

to move (something, to somewhere, or in some direction, concretely or abstractly)
Han förflyttades till en annan avdelning
He was transferred to a different department
(reflexive) to move (oneself, on foot or by vehicle, etc.)
Han förflyttade sig med bil
He moved by car

"Flytta sig" implies moving a short distance, usually on foot, like when moving out of the way. "Förflytta sig" is to move oneself in a more general sense.

Conjugation of förflytta (weak)

	Active		Passive
Infinitive	förflytta		förflyttas
Supine	förflyttat		förflyttats
Imperative	förflytta		—
Imper. plural¹	förflytten		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	förflyttar	förflyttade	förflyttas	förflyttades
Ind. plural¹	förflytta	förflyttade	förflyttas	förflyttades
Subjunctive²	förflytte	förflyttade	förflyttes	förflyttades
	Participles
Present participle	förflyttande
Past participle	förflyttad
¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.