landskommun

Swedish

Etymology

From land +‎ -s- +‎ kommun, used in Sweden 1863–1970.

Pronunciation

• IPA^(key): /landskɔmʉːn/

Noun

landskommun c

1. a countryside municipality, a parish

Declension

Declension of landskommun
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	landskommun	landskommunen	landskommuner	landskommunerna
Genitive	landskommuns	landskommunens	landskommuners	landskommunernas

Derived terms

• landskommunsvapen