risken

Dutch

Etymology

From Risk +‎ -en.

Pronunciation

• IPA^(key): /ˈrɪs.kə(n)/

• Audio

  (file)

• Hyphenation: ris‧ken

Verb

risken

1. (intransitive) to play Risk

Inflection

Conjugation of risken (weak)
infinitive	risken
past singular	riskte
past participle	geriskt
infinitive	risken
gerund	risken n
	present tense	past tense
1st person singular	risk	riskte
2nd person sing. (jij)	riskt	riskte
2nd person sing. (u)	riskt	riskte
2nd person sing. (gij)	riskt	riskte
3rd person singular	riskt	riskte
plural	risken	riskten
subjunctive sing.1	riske	riskte
subjunctive plur.1	risken	riskten
imperative sing.	risk
imperative plur.1	riskt
participles	riskend	geriskt
1) Archaic.

Swedish

Noun

risken

1. definite singular of risk

Anagrams

• krisen, rikens, skiner