skämma

From Wiktionary, the free dictionary
Jump to navigation Jump to search
See also: skamma

Swedish[edit]

Etymology[edit]

From Old Norse skemmd (shame, disgrace), from Old Swedish skæmma ("to dishonour") and the reflexive skæmmas ("to be ashamed"), same as Icelandic skemma, Danish skæmme, Middle Low German schemen, German schämen; related to Swedish skam (shame).

Verb[edit]

skämma (present skämmer, preterite skämde, supine skämt, imperative skäm)

  1. to spoil, to ruin, to dishonour
    Arbete skämmer ingen
    Work makes a shame of nobody
    För mycket eller för lite skämmer allt
    Too much or too little ruins everything
skämma bort
  1. to spoil (people)
    skämma bort barnen
    to spoil the kids
skämma ut
  1. to embarrass
    skämma ut sig
    embarrass oneself
    Vattenfall skämmer ut Sverige
    Vattenfall is an embarrassment to Sweden

Conjugation[edit]

Related terms[edit]

References[edit]

  • skämma, -s in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)

Further reading[edit]