styrka

Norwegian Bokmål

Alternative forms

• styrket
• styrkte (simple past)
• styrkt (past participle)

Verb

styrka

1. inflection of styrke:
   1. simple past
   2. past participle

Norwegian Nynorsk

Verb

styrka (present tense styrker, past tense styrkte, past participle styrkt, passive infinitive styrkast, present participle styrkande, imperative styrk)

1. Alternative form of styrkja

Swedish

Alternative forms

• ſtyrka

Etymology

From Old Swedish styrkia, from Old Norse styrkja, from styrkr (“strong”).

Pronunciation

• audio

  (file)

Noun

styrka c

1. strength
2. force
3. a troop, a military force

Declension

Declension of styrka
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	styrka	styrkan	styrkor	styrkorna
Genitive	styrkas	styrkans	styrkors	styrkornas

Derived terms

• alkoholstyrka
• anfallsstyrka
• arbetsstyrka
• armstyrka
• attackstyrka
• belysningsstyrka
• benstyrka
• beredskapsstyrka
• bevakningsstyrka
• brandstyrka
• elitstyrka
• fiendestyrka
• flottstyrka
• fredsstyrka
• fältstyrka
• försvarsstyrka
• huvudstyrka
• insatsstyrka
• invasionsstyrka
• jättestyrka
• karaktärsstyrka
• kavalleristyrka
• koalitionsstyrka
• kommandostyrka
• kravallstyrka
• kroppsstyrka
• kryddstyrka
• kulingstyrka
• ljudstyrka
• ljusstyrka
• manskapsstyrka
• markstyrka
• maskinstyrka
• milisstyrka
• militärstyrka
• motorstyrka
• muskelstyrka
• observatörsstyrka
• ockupationsstyrka
• orkanstyrka
• pansarstyrka
• personalstyrka
• piketstyrka
• polisstyrka
• regeringsstyrka
• råstyrka
• räddningsstyrka
• röststyrka
• signalstyrka
• sinnesstyrka
• själsstyrka
• sjöstyrka
• skyddsstyrka
• slagstyrka
• slitstyrka
• smakstyrka
• snabbinsatsstyrka
• spaningsstyrka
• specialstyrka
• spelstyrka
• stamvörtstyrka
• stormstyrka
• strålstyrka
• strömstyrka
• styrkekram
• säkerhetsstyrka
• tonstyrka
• truppstyrka
• tryckstyrka
• utlandsstyrka
• utryckningsstyrka
• vaktstyrka
• viljestyrka
• vindstyrka
• vörtstyrka
• övervakningsstyrka

 

Verb

styrka (present styrker, preterite styrkte, supine styrkt, imperative styrk)

1. to strengthen
2. to authenticate, to verify

Conjugation

Conjugation of styrka (weak)

	Active		Passive
Infinitive	styrka		styrkas
Supine	styrkt		styrkts
Imperative	styrk		—
Imper. plural1	styrken		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	styrker	styrkte	styrks, styrkes	styrktes
Ind. plural1	styrka	styrkte	styrkas	styrktes
Subjunctive2	styrke	styrkte	styrkes	styrktes
	Participles
Present participle	styrkande
Past participle	styrkt
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• avstyrka
• bestyrka
• råstyrka
• tillstyrka

See also

• förstärka
• stärka

References

• styrka in Svensk ordbok (SO)
• styrka in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• styrka in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)

Anagrams

• skryta, stryka, tyskar, yrkats