tjänstvillig

Swedish

Etymology

tjänst +‎ villig

Adjective

tjänstvillig (comparative tjänstvilligare, superlative tjänstvilligast)

1. obliging

Declension

Inflection of tjänstvillig
Indefinite	Positive	Comparative	Superlative2
Common singular	tjänstvillig	tjänstvilligare	tjänstvilligast
Neuter singular	tjänstvilligt	tjänstvilligare	tjänstvilligast
Plural	tjänstvilliga	tjänstvilligare	tjänstvilligast
Masculine plural3	tjänstvillige	tjänstvilligare	tjänstvilligast
Definite	Positive	Comparative	Superlative
Masculine singular1	tjänstvillige	tjänstvilligare	tjänstvilligaste
All	tjänstvilliga	tjänstvilligare	tjänstvilligaste
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. 3) Dated or archaic

Further reading

• tjänstvillig in Svensk ordbok.