befängd
Jump to navigation
Jump to search
Swedish[edit]
Etymology[edit]
From Old Swedish befængdher (“possessed by an evil spirit”), the past participle of Old Swedish befængia (“to apprehend”). Compare the word eldfängd. Cognate of German befangen and Dutch bevangen.
Adjective[edit]
befängd (comparative befängdare, superlative befängdast)
- preposterous, ridiculous
- en befängd ursäkt ― a preposterous excuse
Declension[edit]
| Inflection of befängd | |||
|---|---|---|---|
| Indefinite | Positive | Comparative | Superlative2 |
| Common singular | befängd | befängdare | befängdast |
| Neuter singular | befängt | befängdare | befängdast |
| Plural | befängda | befängdare | befängdast |
| Masculine plural3 | befängde | befängdare | befängdast |
| Definite | Positive | Comparative | Superlative |
| Masculine singular1 | befängde | befängdare | befängdaste |
| All | befängda | befängdare | befängdaste |
| 1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. 3) Dated or archaic | |||
References[edit]
- befängd in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- befängd in Svensk ordbok (SO)
- befängd in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- befängd in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
- befänga in Knut Fredrik Söderwall, Ordbok öfver svenska medeltids-språket, del 1: A-L