inkräkta
Jump to navigation
Jump to search
Swedish[edit]
Etymology[edit]
From Middle Low German inkrechten (“to take with force”). Compare Dutch kracht (“force”).
Verb[edit]
inkräkta (present inkräktar, preterite inkräktade, supine inkräktat, imperative inkräkta)
- encroach; to intrude unlawfully
Conjugation[edit]
Conjugation of inkräkta (weak)
| Active | Passive | |||
|---|---|---|---|---|
| Infinitive | inkräkta | inkräktas | ||
| Supine | inkräktat | inkräktats | ||
| Imperative | inkräkta | — | ||
| Imper. plural1 | inkräkten | — | ||
| Present | Past | Present | Past | |
| Indicative | inkräktar | inkräktade | inkräktas | inkräktades |
| Ind. plural1 | inkräkta | inkräktade | inkräktas | inkräktades |
| Subjunctive2 | inkräkte | inkräktade | inkräktes | inkräktades |
| Participles | ||||
| Present participle | inkräktande | |||
| Past participle | — | |||
| 1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. | ||||
Derived terms[edit]
References[edit]
- inkräkta in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
- inkräkta in Svensk ordbok (SO)
- inkräkta in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
- inkräkta in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)