läglig
Jump to navigation
Jump to search
See also: laglig
Swedish[edit]
Etymology[edit]
läge (“situation”) + -lig, Old Swedish läghliker, from Middle Low German legelik.
Adjective[edit]
läglig (comparative lägligare, superlative lägligast)
- timely, well-timed, fitting, suitable; happening at the right time or occasion
- Bible, Matth. 26:16
- Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom.
- And from that time he sought opportunity to betray him.
- Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom.
- Shakespeare, Macbeth, II, 1.
- Nämn tiden, ni. — När helst ni finner lägligt.
- If you would grant the time. — At your kind'st leisure.
- Nämn tiden, ni. — När helst ni finner lägligt.
- Bible, Matth. 26:16
Declension[edit]
| Inflection of läglig | |||
|---|---|---|---|
| Indefinite | Positive | Comparative | Superlative2 |
| Common singular | läglig | lägligare | lägligast |
| Neuter singular | lägligt | lägligare | lägligast |
| Plural | lägliga | lägligare | lägligast |
| Masculine plural3 | läglige | lägligare | lägligast |
| Definite | Positive | Comparative | Superlative |
| Masculine singular1 | läglige | lägligare | lägligaste |
| All | lägliga | lägligare | lägligaste |
| 1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine. 2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative. 3) Dated or archaic | |||